Bellarie

Känns som att allt går i motgångar. Som att lyckan aldrig infinner sig. Lyckan är där. Men inte helt. Det går aldrig riktigt min väg. Möter alltid en återvändsgrän någonstanns, precis där man tror att vägen ska fortsätta för att man så naivt har missat varningskylten längs vägen, så man gasar lite till. Tills man krashar.
Det borde bara vara över nu. Någon gång borde det ju ta slut. Eller få en början kanske man ska säga.

Gaah hatar var hösten gör med mig