Bellarie

Borta bra men hemma bäst heter det ju. Vilken jävla idiot är det som kommit på det?

Efter 2 timmars flyg till Chicago, 8 timmars väntan på flygplatsen, 9 timmars flyg till Sthlm är jag i alla fall hemma. Och Inte fan är alltid hemma bäst. Inte när man träffat de skönaste personerna i Texas med vetenskapen om att man kanske aldrig kommer träffa dem igen. Så sjukt jävla orättvist. Jag ska i alla fall komma tillbaka i sommar. DÅ jävlar ska jag till Dallas och Austin och återta stulen tid! Det är så konstigt ibland. Att man kan träffa en människa i typ 5 timmar som gör så stort intryck på en. ORÄTTVIST var det.

Anyway så är det ju tur att jag har så fina vänner som möter mig när jag kommer hem. Kanske var det de personen som kom på uttrycket hade i åtanke. Då förstår jag honom.

Hur som helst gör det ont i mig hur mkt jag saknar Lisas skratt redan, våra två skrikande röster i den lilla blå till negerdunket (i Texas är de vår enda gällande musik), Brandons och mitt snuskprat, J4J, t o m Locusarna, Odds, de fruktansvärt öppna dragsen på Odds, den stinkande röken på Stage, rädslan inne på Hastings varje gång, IHOP, filmmys med K&B, spaning efter spökhus, Frozen youghurt, Austinbor, stopp i rören, bartendrer i kallingar, footballmaskotarn, footballkillar, öllekar, jagning av polisen, THE W, college, The Mall, mys med Fisan, evigt tjat om dopp i poolen, truckåkande, alla Dallasbor och mkt mkt mkt mkt mkt mkt mer.

Det är nästan oförskämt vad bra jag haft det.
TACK TACK LISA OCH TEXAS! <3

I could really need a wish right now