Bellarie

En stor anledning till varför jag är som jag är, är såklart p g a min familj. Vad annars? De är också en av de största anledningarna till varför jag älskar dem så jäkla mycket. De är helt jävla spårade.

Idag var de en vanlig påskmiddag/födelsedagsfirande för farmor. Självklart, enligt tradition köper den ena systern alltid present till farmor, eller den andre systern, som pappa sedan bara betalar vid tillfälle. Aldrig att han själv köper ngt. Denna gång hade yngsta systern, min faster Cia, köpt present från släkten. Jag hade dock såklart köpt present från mig. Pappas kommentar till farmor : Grattis, vad fick du av oss?

Som alltid i familjen Olsson / Eriksson (fasters man) så äter man mycket. Och gärna så snabbt som möjligt, man kan ju faktiskt bli utan. Denna dag hade jag ätit lunch runt tolv, tränat och sedan inte ätit på ca 6 timmar och var hungrig. Pappa bjuder på vin och internskämt om "mitt enda glas" på hans födelsedag kommer såklart upp. Äldsta faster + familj är sen, vilket leder till oerhört rastlöshet hos resten av familjen som enbart kan sitta och stirra på maten. JAg går självklart inne i köket och plockar köttbullar.
Pappa him self sätter sig i den rosa fotäljen följd av meningen :"jag hoppas jag blir som morfar" (Vilken iof var en av de bästa männen jag vet)

Tillslut anländer familjen Eriksson, Kajsa stormar in med luggen helt rufsig och utbrister "Står de ingen mat på bordet"? (Notera att tjejen är 10 år gammal)
Innan familjen ens hinner fylla sina vinglas och hälsa på varandra, sitter kusin Carl 12 år gammal vid bordet med mat på hela tallriken och i munnen. Pappa tittar på honom och säger "Du då chabbo, hungrig eller?" Varpå Carl utbrister "vaadååå" och får 100 sms av flickvännen.

Under middagen som för en gångs skull lyckades utan att någon av oss spillde över hela farmors duk så pågår några av de mest sjuka disskussioner man kan ha med min familj. Idag var de politik. Notera att detta inte ingår med min far. Min farbror däremot är en riktigt sjuk jävel.

Några minnen kommer även upp, som alltid. Aldrig får jag glömma att jag som liten (och nu med för den delen) lämnar ca 30% av maten på tallriken, även att jag är en riktigt stadsunge, varpå följande minne påkoms:
Bella ca 4 år gammal är ute och går med Tina, min äldsta faster i Åkerlänna där de bor, och grannungen ligger på åkern och gör leränglar. Bella tittar helt förskräckt på flickan (och med aningens avsmak har jag också fått höra) och utbrister: "Men vad håller den tokiga flickan på med"?
Kan bero på att medans de andra barnen lekte på landet står min pappa breve och skriker "ÅH NEJ, Låt inte Izabelle gå i leran, AKTA NYA GYMPASKORNA"

Efter middagen händer det klassiska. Kajsa ligger redan i det berömda, magiska soffhörnet vi alla slåss om hemma hos farmor. (Med tanke på att jag är förstfödd bland barnbarnen anser SJÄLVKLART jag att de tillhr mig lite mer). Carl springer snabbt dit för att bårka om det, men ger sig ganska snabbt. Fighten är över tänker man. Men nej då. SJÄLVKLART, kommer far min in i leken och ska också vila efter maten och vill ha soffhörnet. Slutar iaf med att Kajsa får det, och fem minuter blir de helt plötsligt lugnt i rummet och alla sover.

Dock börjar de lukta efterrätt efter ca 20 minuter och SJÄLVKLART vaknar alla i soffan till liv, varpå pappa självklart drar kommentaren "jag är sä mätt att jag vill spy, var är efterrätten?"

Sen går de till i samma rutin i stort sett, slänger i sig maten, kaffe spills ofta på duken, kalorier disskuteras och mat släng i varandras öron. Som alltid.

ÖVriga kommentarer som sades idag var b la:
Pappa frågar varför han inte får pyssel av Kajsa från skolan varpå Kajsa svara helhjärtat: "Jag tänker helt enkelt inte på dig"
Farmor trodde också att jag gav Kajsa vin och inte must, lite kaos ett tag.

Min familj är också EXTREMT bra på att hacka på folk, så Yvonne stackarn fick höra under hela kvällen om dubbar på skorna eftersom de gick på aprilskämtet på tv4 imorse.

Lagom till påsk har de alltid även diskuterats vilka som kommit ut ur gareroben från kändisvärdlen, får två år sedan var de Jöback, förra året minns jag inte, och i år kom jag med nyheten om Ricki Martin, varpå farmor blir förkrossad.

Well, thats my family. And i Love them!