Bellarie -

För kärlekens skull

Hur kommer man över en kille ? Anna och jag har b. la diskuterat det där. Det går ju inte. Finns ju knppast några "knep" man kan göra. MAn får ju bara vänta. Och vänta. Jag kan ju säga att ja fortfarande väntar. Fast jag har dock ändå kommit en jäkligt god bit på vägen. Det är inte enkelt. Men det är ju inget. Men ibalnd drabbas jag bara av flashbacks. Saker vi gjorde. Han sa. Jag sa. Allt möjligt. Som sagt det är inte enkelt. Men lite enklare blir det när man har vänner som ni. Alltid lyssnar ni på mig. Och föröker försåt. Vet inte hur många nattliga samtal Elin har fått sig under sommaren, kanske mest våren. Mkt under hösten med. Eller hur många gångenr jag kommit till Emilia för att dricka min latte på stan och få bli hörd. Eller hur många 40 minuterskvällar utan för Annas hus jag tillbrignat genom att bara prata. HUr många träningar och fikor efter har inte Fia fått stå ut med ? Hur många SMS har jag inte fått från Iza som undrar hur jag mår egentligen. Och Jossan som hört allt senaste veckan ( ? allt de nya : D ) Eller hur mkt har jag och Thilda inte pratat på telefon om varandra problem. ( PÅ söndag blir det förhoppningvis 018 igen ) Eller hur mkt ahr inte Jasmin gått ner med mig till toan mitt under lektionen ? Hur mkt har inte Rasmus, Towe, lyssnat på msn ? ( hinner ju aldrig träffas ) Och så stackars Joel och Isak som lyssnat på vårat tjejsnack om allt. Ellinorskan ( som gjort bort sig åtaliga gångner på UG ) , Petra, Ottilia, Evelina, Sonja, Linn, Kersti, Malin, Axel,Kerti´n, Malin, Daniel, Claes ( Credd ) . . Jag skulle kunna fortsätta i evigheter med vad alla ni vänner ställer upp med för mig. Men skulle jag skriva om alla skulle jag väll aldirg komma härifrån. Men jag är så otrligt tacksam för er. Och ni vet att jag alltid finns här. LÅter som ja är deppas hela tiden kasnke. Märkte det nu när jag läste igenom. Men så är det ju såklart inte. Men ibland behöver man prata med ngn. Och ni finns ju allitd här. Kan knappt beskivas med ord. Jag älskar er.